redoattfightas.blogg.se - Long time no see!

Hej hörni! Nu var det länge sedan igen! Inte sen Höga Kustens racereport har jag skrivit! Typiskt mig! Snart kommer det en ny RR också! Mer om det senare!

Först ska jag dock berätta om idag! Jag har nämligen varit på sjukhuset idag! I två ärenden! Först ett trevligt återbesök hos min underbara läkare på ÖNH! Den sedvanliga 3-månaders kontrollen! Nu var det ju rent av 1-årskontroll dessutom! Ett år efter avslutad behandling! Lite drygt ett år, den sista behandlingen var ju den 6/9.

Åhhh, jag tycker så mycket om min läkare! Han har ju varit med från början! Från första frågetecknet när ingen kunde säga vad det var för en knöl jag hade på halsen! Det var han som opererade bort knölen som senare visade sig vara en metastas! Det var han som vägrade ge sig i jakten på vad det var för något. Det var han som skickade mig hit och dit till den ena avancerade undersökningen efter den andra. Det var han som trots att alla undersökningar såg bra ut vägrade att ge sig och därför beslutade sig för operera bort mina halsmandlar!

Det var han som ringde till mig den där varma sommardagen i juni förra året, han som gav mig beskedet! Cancer!

Jag är så tacksam mot honom, för att han är den han är! Oerhört skicklig, proffsig, noggrann, envis, vänlig, omtänksam! Och snygg! Det sista är väl av underordnad betydelse kanske! Men ändå!

Vid förra återbesöket var han ju på semester och jag träffade en kollega till honom. Jag hade ju således inte pratat med honom sedan min hjärntrötthet vände och blev bättre i våras. Han hade väl antagligen redan läst om det i journalen men han lät mig ändå berätta, han lyssnade med stort intresse och han gladdes med mig i lättnaden över att det äntligen har vänt! Härligt!

Undersökningen gick bra! Inga misstankar om nya tumörer! Puhhh! Dock sa han att nu när det gått ett helt år efter avslutad behandling så kommer det inte att hända så mycket mer med mina resterande biverkningar efter strålningen. De smaker som inte kommit tillbaka kommer nog för alltid att vara borta. Och salivproduktionen kommer aldrig att bli bättre än såhär. Vilket är extremt minimalt dessvärre. Jävla skit!

Nå detta leder oss osökt in på nästa besök! Direkt från ÖNH till käkkirurgen! Precis! Fatta ångesten! Det var nämligen så att sist jag var hos tandläkaren på folktandvården (jag går var 3:e månad för förebyggande behandling eftersom jag är en högrisk patient som strålad och med minimal salivproduktion) såg man på röntgen en misstänkt infektion vid roten till en rotfylld tand. Detta var tvunget att kollas upp och bedömas av käkkirurgen, eventuellt skulle tanden behöva tas bort och med strålat käkben gör man inga sådana ingrepp annat än hos käkkirurgen. Fy fan, fy fan, fy fan vad jag tycker det är hemskt att gå till tandläkaren! Helst om man riskerar att vara tvungen att dra bort tänder! Det har ju hela tiden varit en av mina värsta mardrömmar med strålningen. Detta att tänder och käkben blir påverkade för alltid och man har ökad risk både för karies, tandlossning och käkbensnekros! Fy fan!

Nå, en ny röntgen gjordes och en bedömning från ytterligare en tandläkare. Och mycket riktigt! Där var en infektion och tandjäveln måste bort! Ve och fasa! Jag försökte förhandla mig till ett uppskov! Så länge jag inte har några besvär kan den väl få sitta kvar vädjade jag? Kommer inte på fråga sa herr tjurskallig tandläkare, infektionen riskerar att sprida sig och då! DÅ kan det bli besvärligt på riktigt! Strålade käkben är extremt känsliga och väldigt dåliga på att läka! Som om jag inte visste det...jag har läst ALLT om strålade käkben och vad som kan hända med dem!

Trots det satt jag där och vägrade acceptera tandläkarens dom! Som ett trilskande barn försökte jag slippa men nejdå! Fan också retirerade jag, när måste jag ta bort den? Innan tandläkaren ens hann svara fortsatte jag med att säga att detta får faaaan inte äventyra mitt 24h-lopp som jag ska springa i december!!

Åhhhh, tandläkaren blev intresserad! Är du ultralöpare undrade han?! Japp, erkände jag- stolt som en tupp! Men vad sitter du här och mesar dig för då sa han? Är du ultralöpare tål du väl värre saker än detta? Då lär du ju vara en tuff tjej?

Mjaaaaa, jag drog på det....vad gäller sånt klarar jag väl en del....men vad gäller tänder! Nej fy fan, då är jag värsta mesen erkände jag! Jag märker det kontrade han!

Haha, jag älskar när det går att slänga käft med folk! Nå, ska tanden prompt tas bort så får det bli du som gör det sa jag! Det lovar jag sa han och så tog vi i hand på det! Och vi gör det i god tid före loppet! Skönt!

Eftersom det är som det är med mitt käkben måste jag äta antibiotika före och efter och det blir lite special att operera bort tanden, han beskrev i detalj men jag höll händerna för öronen och sa att jag inget ville veta. Han skrattade, skakade på huvudet och gick därifrån. Herregud, nu får jag ha ångest inför detta i ungefär en månad! Jag tror jag smäller av!!

Nu orkar jag inte tänka mer på det dock! Jag vill tänka på något roligare! På vad jag ska göra på lördag tex! Då ska jag nämligen till Gränsö i Västervik och springa GränsöUltra! Det är ett fantastiskt lopp, det är därifrån jag har mitt distansrekord på 54.8km från 2017! Loppet är ju verkligen annorlunda såtillvida att man själv avgör hur långt man vill springa!

Det finns två varv, ett litet som är 7km och ett stort som är ca 15km! Utplacerat på varje varv ligger böcker, 4 st på lilla varvet och 8 st på stora varvet. Vid start och vid varje nytt påbörjat varv får man en siffra vars nummer man sen ska dra ur böckerna och ta med till varvning. Har man med sig alla sidor får man ett nytt nummer och får köra ett varv till om man vill. Maxtiden är 12 timmar och under dessa timmar får man springa hur man vill och kombinera varven hur man vill förutsatt att man hittar alla boksidor! Rent generellt har arrangören sagt att 5 varv på stora varvet är vad man max får springa, dvs ca 75km! Gissa vad jag siktar på? Ja men precis! 75km! Vi får väl se om jag lyckas!