MENY
17 februari 2019
Att det skulle ta så många år och så många mil att inse det!
Men vi tar det från början! I veckan som varit så har jag känt mig mer eller mindre sjuk varje dag! När man är löpare kallas det nummerlapps-hypokondri, jag vet inte vad styrkelyftare kallar det? Denna inbillningssjuka som kommer när tävlingen
börjar närma sig. Flak-sjuka kanske?
Jag klarade mig dock från att bli sjuk "på riktigt" så i fredags åkte jag till Linköping för att sova över i svärmors lägenhet eftersom invägningen var redan 08.30 på lördagen.
På kvällen var vi i LAK:s lokal och förberedde för tävlingen. Byggde podie, plockade i ordning rent allmänt för att få fria ytor till uppvärmning osv. Jag glömde att ta med mig tuggummi! Herregud jag fick nästan panik när jag skulle ta ett tuggummi
och det inte fanns någon påse i jackan! Visst fasen, jag bytte ju jacka innan jag åkte!
Fy fasen alltså, detta är första gången jag varit utan tuggummi såhär länge. Nu märkte jag verkligen dels hur fruktansvärt ökentorr i munnen jag blir direkt och dessutom hur jäkla obehagligt det är att vara så torr i munnen under en längre tid, det
blir tex väldigt väldigt svårt att prata på ett vettigt sätt 🙈 Jag klarar mig helt enkelt inte utan tuggummi! Men det finns väl värre beroenden att vara slav under...
Vi var många som hjälptes åt så vi var snart klara. När jag skulle gå därifrån gick jag tada...vilse!! Lokalen ligger i källaren i Stångebrohallen och det är jäkligt mycket korridorer där kan jag säga! Jag gick och gick och visste varken ut eller in! Kom ut på isbanan och in omklädningsrum och olika förråd 🙈 Tänkte att jag får gå tillbaka igen men hittade inte tillbaka heller! Frågade mig fram men ingen visade rätt väg 😂
Till slut kom jag ändå ut men på ett helt annat ställe än där jag gått in! Dessbättre hittade jag snabbt min bil och kunde åka till lägenheten.
Lördagmorgon och jag var nervös alltså! På riktigt! Verkligen nervös! Invägningen gick galant, jag vägde 59.35kg och snart väger jag som jag gjorde innan strålningen, har bara något enstaka kg kvar att upp. Bra!
Efter invägningen återstod att vänta! Min grupp skulle starta ca 11.00 och rimligt var väl att börja värma upp vid 10.30 Tog en kaffe och slappade lite. Åhhh titta där, jag fick syn på en tjej som jag kände igen sedan styrkelyfts-workshopen
i december! Vi pratade inte med varandra så mycket den gången men jag kände som sagt igen henne.
Jag gick fram och började prata, hon skulle också tävla och hon är också veteran! Vi hade lite liknande förberedelser, dvs ganska minimala och med lite tråkigheter i ryggsäcken! Men detta skulle för oss båda bli en tävling för skojs skull, för att
komma igång, för att ta första steget mot vidare utmaningar! Så kul! Vi hittade verkligen varandra och sen höll vi ihop hela dagen, som ler och långhalm (så himla konstigt uttryck förresten! Varför säger man så?) Tack Yvonne för en underbar dag!
Det var skitkul att hänga med dig! Och fasen vad skitkul vi ska ha på alla tävling framöver!
Uppvärmingen då! Jag och Yvonne värmde förstås upp ihop och vi var båda lika förvirrade! Hur gör man, när börjar man, vilka vikter ska man värma på och hur nära inpå första tävlingslyftet ska man ta sista uppvärmningslyftet? Vi hade glömt hur man brukar göra men vi hade så roligt! Så mycket skratt och fniss!
Nå uppvärmningen var klar och knäböj var först ut som sig bör! Som jag sagt tidigare så var planen noga uträknad! Denna tävling skulle endast vara till för att jag skulle avrostas 😉 Inga maxlyft, bara viktval med mersmak! 9 godkända lyft var målet och helst också 27 vita lampor!
Så var stången klar! När jag stod där och väntade på min tur var jag så nervös att jag skakade! När speakern ropade upp mitt namn och att stången var laddad för mig skenade min puls!!! Herregud!!!
Men bara jag kom ut på flaket blev jag lugn och trygg! Bara jag fick lägga händerna på stången lugnade pulsen ner sig! Det här kan jag liksom! Jag vet hur man gör!
Knäböj;
80kg godkänt 3-0
85kg godkänt 3-0
90kg godkänt 3-0
(Nu redovisar jag ju alla vikter på en gång men det fungerar så att alla lyftare i gruppen gör sina lyft och sen börjar omgång två och då gör alla sina andralyft osv. Det blir alltså några minuters (5-10min) vila mellan varje lyft).
Alla lyften kändes lätta och stabila! Det är svårt att veta exakt men jag tror att jag nog hade klarat ca 10kg till! En underbar känsla att känna att det nog finns lite krut i mina ultralöpar-ben iaf! Det kan nog bli bra detta!
Sen bänkpress! Bänkpress har ju alltid varit min sämsta SL-gren! Jag är helt enkelt värdelös på bänkpress, kommer sannolikt alltid att vara! Egentligen är bänkpress en riktig skitövning! Borde inte ens få vara med som en delgren inom styrkelyft
😉
Jag blev ganska full i skratt när jag insåg att min ingångsvikt i bänk var så låg att jag typ bara behövde lyfta ett par lyft på uppvärmning innan jag var klar! Dessvärre började miljön ta ut sin rätt ungefär här! Hur underbar miljön än må vara på
en SL-tävling så är det ganska hög ljudvolym! Mycket folk, ett ständigt sorl, ljudet från vikter som skramlar, speakern som pratar, lyftare på flaket, publiken, musiken ja ni fattar! Min hjärna klarar ju inte sånt numer. Den klarar inte så mycket
stimuli på en gång. Lägg därtill mitt eget fokus på mina lyft, på att hålla koll på tider, min nervositet osv.
Ungefär när uppvärmningen till bänken var klar kände jag hur jag började bli dimmig i hjärnan. Jag förbannade denna jävla hjärntrötthet, som jag hatar den! Den förstör så himla mycket för mig! Nå dags för bänkpress och jag tog som följer
45kg godkänt 3-0
47.5kg godkänt 3-0
50kg godkänt 3-0
Det var oerhört lätt! 50kg flög upp som om stången vore tom! Men jag vet sedan tidigare att gränsen för vad som är lätt och vad jag sedan inte klarar är hårfin i just bänkpress för min del så jag skulle tippa att jag kanske högst hade
klarat bara 2.5kg till på stången, möjligen 5kg.
Så var det marklyft kvar då! Nu sköljde tröttheten över mig och gjorde mig illamående! Yvonne och jag pratade om det och hon förstod precis vad jag pratade om. Så skönt att kunna ventilera, att sätta ord på det.
Jag var på riktigt osäker på om jag skulle klara att slutföra tävlingen! Jag var helt dränerad i huvudet. Jag vågade knappt sätta mig ner ifall jag skulle somna!
Men rent kroppsligt gick uppvärmningen bra! Lyften kändes stabila, jag tänkte att jag borde ju klara ETT lyft iaf, så jag fick ett resultat även i marklyft! Stången var laddad och jag drog;
110kg godkänt 3-0
120kg godkänt 3-0
130kg godkänt 3-0
Otroligt lätta lyft allihop! Jag förundrades över hur det är möjligt att kroppen kan fungera SÅ jäkla bra när huvudet är helt borta! Mycket märklig känsla! Att stå och vänta på sin tur, att känna sig helt urlakad och tänka att hur i hela fridens dar ska jag kunna uppbåda kraft till att dra dessa vikter och sen bara flyger stången upp som vore den laddad med papper!
Jag är extra nöjd med 130-lyftet eftersom jag bommade just 130kg på träning för ca 2 veckor sedan. Då satt stången fast i golvet, jag rubbade den inte en millimeter! Ni som följer mig på FB och IG har sett detta tävlingslyft på film (kan tyvärr inte lägga upp filmerna här verkar det som), ni har sett hur lätt stången följde med upp!
Man skärper till sig lite när det är tävling helt enkelt! Jag tvekade faktiskt lite inför valet av vikt till sista lyftet (för er som inte vet hur en SL-tävling går till så meddelar man ingångsvikter i de tre momenten i samband med invägningen sen väljer man vikt till 2:a och 3:e lyftet direkt efter föregående lyft), jag hade ju bestämt att välja säkra vikter, vikter som jag var säker på att klara och 130kg var jag verkligen inte säker på med tanke på träningsbommen. Men 120kg var så lätt och jag ville verkligen ha revansch på 130kg så jag chansade lite och det var verkligen inga problem! Jag tror att jag nog hade iaf 10kg till i kroppen!
Så var tävlingen över för min del! Återstod att titta på de andra grupperna och bara njuta av styrkelyftstillvaron! Alltså det är något alldeles extra med styrkelyftstävlingar! Stämningen,
atmosfären! Känslan av förväntan, spänning och nervositet. Glädjen över ett klarat lyft blandas med besvikelsen över ett missat! Alla hjälps åt, peppar varandra, gratulerar varandra och tröstar varandra! Som en stor familj! En styrkelyftarfamilj!
Jag älskar att jag återigen är medlem i denna familj ❤️ Jag vill verkligen tacka alla som var på plats och medverkade till denna underbara dag ❤️
Efter ordningsställande av lokal åkte jag till subway och firade med en tonfiskmacka sen åkte jag hem och satt sedan i soffan resten av kvällen! Helt väck i huvudet! Tur mello inte behöver någon vidare tankemöda att titta på 😉
Idag är jag totalt slut i huvudet medans kroppen känns helt opåverkad! Det förvånar mig, jag minns ju hur jag brukade känna mig helt mörbultad i hela kroppen dagen efter en SL-tävling! Jag antar att det beror på att jag var ganska långt ifrån maxvikter
igår! Det känns bra 👍
1