redoattfightas.blogg.se

Nå, in till US och första stopp hos tandläkaren på käk-kliniken! Där har jag inte varit sedan behandlingen avslutades! Kändes väldigt konstigt att ta hissen, gå korridoren, in på toa (där jag alltid borstade tänderna innan besöket) och in till receptionen. Fick en rejäl flashback och mindes som igår hur jag mådde när jag gick på mina veckobesök där under strålbehandlingen! Jag mår ju verkligen så mycket bättre nu! Ingen smärta, inga sår och  jag känner ju väldigt mycket mera smak än när jag var där senast, då kände jag ju verkligen ingen som helst smak! Jäklar så hemskt det var!

Tandis var sig lik, ett kärt återseende! Vi pratade en stund och sen undersökte han tänderna och slemhinnorna. Det såg bara bra ut alltihop! Dessvärre berättade han att den karies man får pga den saknade salivproduktionen inte liknar vanlig karies! Nej denna karies sätter sig istället på tandhalsen, under tandköttet och syns inte vid vanliga undersökningar! Mähhhhh! Då vet vi ju ändå inte sa jag! Nej precis sa han! Men hur ska jag kunna borsta under tandköttet undrade jag? Det går förstås inte, sa han! Men hur blir det rent där då kontrade jag! Det är saliven som håller rent där berättade han! Men jag har ju ingen saliv utbrast jag! Nej exakt så, suckade han! Faaan också sa jag. Ja, faaan också sa han! Hur märker jag om jag får karies där då undrade jag. Det märker du när tanden går itu sa han! Guuuuuud 😱😱😱

Detta förde mig genast in på min fråga om käk-nekrosen! Jag dryftade mina farhågor men där blev jag tack och lov lugnad! Tandis menade att för min del var det väldigt liten risk att få nekros i käkbenet!

Det är ffa om man fått dra ut tänder inför strålningen eller om man haft tänder med rotfyllningar som risken för nekros ökar berättade han. 

Men ni drar ju ut tänder på folk innan strålbehandlingen börjar, sa jag. Ja precis sa han, hos 90% av dem som ska stråla mun/hals så måste vi dra ut tänder innan. Men herregud sa jag, då riskerar de ju att få käk-nekros på köpet! Jag nästan skällde på honom, hur kan de vara så klantiga??? 

Jo men det är för att det är ännu större risker med att kanske tvingas dra ut tänder efter strålning, eller ännu värre, under strålning försvarade sig han!  Herregud alltså! Tack och lov att jag inte behövde dra ut några tänder innan strålningen, nu kan jag släppa nekros-skräcken lite iaf (även att det förstås inte finns några garantier).

Vi diskuterade de produkter som finns att tillgå för muntorrheten men precis som jag trodde så har jag ju redan provat allt. Jäkla skit också! Jag får fortsätta tugga tuggummi och se ut som värsta puckot då!

En kaffe i farten och jag var redo för nästa besök! Hos bästa doktorn ni vet! Åhhh, jag känner mig så trygg och bekväm hos honom! Han är verkligen toppen! 

Vi pratade en lång stund först! Diskuterade min plan gällande återgång till arbete, han tyckte det lät som en jättebra plan, han hade inget att tillägga där! 

Lite grann? undrade han och höjde frågande på ena ögonbrynet...sen skrattade han och sa att jag var grym 😅

Vi diskuterade min trötthet länge och väl. Jag vet ju redan att det är normalt, jag vet att det inte finns något annat att göra än att vara fysiskt aktiv men också att se till att vila när det behövs, jag vet att ingen kan säga om eller när tröttheten går över! Allt det där vet jag och allt det där berättade han igen. 

Sen pratade vi om min muntorrhet, han sa att detta kommer jag att få leva med- spottkörtlarna kommer eventuellt att återhämta sig något litet men till största delen är de sönderstrålade, förstörda, ofungerande, satta ur spel! Jävla skit! 

Sen undersökte han mun, hals och svalg. Oj, du är verkligen muntorr sa han när han kikade i munnen! Ehhhh, ja....jag vet... liksom 🙄  

Han undersökte halsen utvändigt väldigt noga, han klämde och tryckte och kände. Fingrarna undersökte metodisk varje millimeter av halsen, lugnt och noggrant. Plötsligt stannade fingrarna upp och han klämde och kände väldigt mycket kring området ungefär där metastasen ursprungligen satt. Guuud hjärtat stannade ju nästan i kroppen! Man hinner tänka väldigt många och negativa tankar på de där sekunderna... men ingen fara! Allt såg och kändes jättebra ut! Allt har läkt som det ska, inga nya knölar, inga konstigheter! SKÖNT! 

Efter undersökningen pratade vi vidare om min trötthet! Han märkte ju hur frustrerad jag är över att det inte blir ett dugg bättre! Han sa att han förstod min frustration "eftersom du är en sådan som är prestationsinriktad så kan du klara i princip vad som helst så länge det handlar om att du kan sätta ett mål, en prestation som ska utföras", "som med behandlingen; den var tuff och den var för jäkla jobbig men den var tidsbestämd, då kunde du se målet och prestera ditt bästa fram till det datumet" "men nu finns det inget slutdatum, inget mål att sikta emot, ingen prestation att uppnå och då tappar sådana som du fotfästet" 

Men jaaaaa! Precis så!!! Jag höll på att kasta mig runt halsen på honom bara för att han satte ord på det, för att han förstod mig så bra! Jag lyckades dock avstå, jag tror han hade känt sig obekväm med mig hängandes runt halsen! 

Jag tittade på honom med tårarna brännande i ögonen, nu höll jag på att börja böla- dels för att han förstod mig så bra men också för att jag tyckte litegrann synd om mig själv! Vad ska jag göra då, frågade jag ynkligt!

Jag tycker du ska sätta upp nya prestationsmål sa han! Sätt upp nya mål, roliga mål, mål som du tycker om att sträva emot! Ett träningsmål, eller ännu hellre; ett tävlingsmål! 

Åhhh!!!! Nu blev jag på alerten igen, jag som hade gett mig hän i självömkan för en kort stund! Åhhhhh, sa jag! Som tex att tävla i kulstötning? Absolut, sa han! Eller i sprint föreslog jag! Mycket bra nickade han! Eller att tävla i styrkelyft fortsatte jag! En fantastisk idé höll han med om! Eller kanske det bästa vore att tävla i alltihop undrade jag! Det vore sannolikt det allra bästa bekräftade han!!

 Åhhhhh, sa jag att jag har den bästa läkaren?? Det kan inte finnas någon bättre på hela jordklotet!