redoattfightas.blogg.se - En underbar dag

Så var min debut som veteranfriidrottare avklarad! Det blev en fantastisk dag! Jag vaknade imorse med ett härligt tävlingspirr i magen! Jag älskar tävlingspirr! Det är något alldeles speciellt att tävla alltså, det ger en härlig känsla av förväntan blandat med nervositet! Inte för att det på något sätt handlar om livsviktiga prestationer, absolut inte, men ändå blir jag nervös! Det är härligt!!

Jag skulle ju tävla i både kula och 60m! Kula har jag ju tränat på i några månader nu medan 60m är något helt helt nytt. Jag har inte sprungit 60m på ca 35år (alltså jag menar "på riktigt", så att jag har försökt springa fort), jag brukar ju springa betydligt längre än så som ni vet 😄

Jag hade inte direkt några prestationsmål idag, det är ju svårt att sätta sådana mål när man inte har den blekaste aning om vilken kapacitet man har. Målet för dagen var snarare att få ett resultat i de båda grenarna för att därefter ha något att utgå ifrån!

Helst ville jag låta bli att få ont också! Som ni vet har jag ju haft en del bekymmer med höger axel och höger baksida lår. Axeln har varit nästan helt smärtfri ett bra tag nu, mina axlar har verkligen mått bra av att köra ordentlig styrketräning igen. Låtet var jag mer orolig för, det har jag känt av varje dag- inte mycket, men ändå. När jag har tryckt till lite i steget har det dragit till, en inte helt behaglig känsla.

Under kulstötningen kände jag absolut ingenting i min axel! Perfekt! Jag är väldigt nöjd med resultatet i kula och jag knep en silvermedalj! Kul!

60m då! Haha, Gud jag var pirrig alltså! Tänk om jag skulle snubbla liksom! Ramla omkull, slå en kullerbytta, springa åt fel håll! Och tänk om baksidan skulle bli riktigt tjurskallig!

Men jag hade inte behövt vara orolig! Det gick jättebra, förvisso kände jag av baklåret lite grann i slutet men det var verkligen bara lite grann! En silvermedalj blev belöningen även här!

Avslutade tävlandet med stående längd (utanför tävlingsprogrammet). Typ alla körde samtidigt. Ja alla hoppade inte på samma gång förstås, en i taget var det som gällde, men nästan alla var där! Från 35-åringar till 75-åringar! Underbart!

Sammanfattningsvis var det en mycket behaglig upplevelse att tävla som veteranfriidrottare! Otroligt god stämning, alla peppade varandra och hejade på varandra. Jättegoa människor som var så mån om att alla skulle trivas! Detta ska jag göra om det kan jag garantera!

Nu sitter jag helt utslagen i soffan och slappar! Höger axel gör ordentligt ont och baklåret gör inte ont alls! Oväntat! Men axeln mår säkert bättre imorgon 👍