MENY
Jag har svårt att hålla vikten, jag har tappat ytterligare ett kg nu. En del dagar orkar jag inte ens försöka! Som igår, då drack jag 3 näringsdrycker och inget mer! Dietisten skulle ju gråta av glädje om hon visste det! Själv skulle jag ALDRIG
erkänna för henne att jag använder dem så mycket! Inte efter att ha dissat dem så mycket som jag gjorde! Inte ens under pistolhot skulle jag erkänna!!
Igår hade barnen studiedag! Vi var på Ulrika marknad en stund, trevligt men jobbigt 😴 Jag köpte en stor bit torkat renkött! Jag ÄLSKAR torkat renkött! Det står sig ju hur länge som helst så jag tänkte jag kunde spara det tills dess att smaken är tillbaka.
När vi kom hem kunde jag inte låta bli att provsmaka en bit! Kanske, kanske är just smaklökarna för torkat renkött tillbaka!
Judith och Wilmer satt andäktigt helt stilla och tittade på mig när jag stoppade den lilla biten i munnen! Så är det förresten ofta! När vi ska äta sitter ffa Judith och betraktar mig noga! Jag försöker att inte göra någon stor grej av det här
hemma men det är klart att alla är väldigt medvetna om vilket stort problem det här är för mig.
Varje gång vi ska börja äta tittar Judith på mig med spänning och efter första tuggan frågar hon med hopp i rösten: "kände du någon smak mamma"?
Och så blir hon fruktansvärt besviken när jag tvingas svara nej. Och så blir hon väldigt upprörd om Johan eller Wilmer kommenterar att något är gott! "Men lägg av att säga sådär, säger hon. Fattar ni inte att mamma blir ledsen!!
Hon är så söt och omtänksam! Jag får förklara att jag naturligtvis inte blir ledsen över att någon annan känner smak, jag blir ju glad om andra kan njuta av maten. Men nej, Judith tycker det är ett oerhört svek att prata om att mat är gott.
Nå, tillbaka till det torkade renköttet! Tyvärr kände jag ingen smak. Tuggade i mig biten ändå och JÄKLAR!!!! vad salt!!!! Nej jag kände inte smaken av salt men såren på tungan och kinden kände att det var salt!! OMG OMG satan vad SALT!!! Aj aj
aj! Man inser ju varför det tom finns ett ordspråk som heter att strö salt på öppet sår!
Jag svettades, tårarna började rinna och jag vrålade rakt ut! Haha, stackars barn de blev helt förfärade och Judith skyndade sig på att hämta ett glas mjölk 😅 Det dröjer nog innan jag provar torkat renkött igen 😉
På kvällen var det friidrottsträning. Wilmer fick följa med och han hoppade längdhopp i nästan en halvtimme. De friidrottstränande barnen stötte kula, kastade spjut och tränade styrka med medicinboll så han var inte i vägen. Wilmer är sugen på
att börja friidrotta han också vilket jag tycker är jätteroligt! Han får börja att testa till nästa säsong dvs till våren! Hoppas han kommer att gilla det lika mycket som Judith gör!
Efter detta var jag helt utslagen och satt (låg) i soffan resten av kvällen! Alltså, jag förstår att hela jag har tagit stryk av det här som har varit men jag har så svårt att förhålla mig till att det är så! Att palla så extremt lite! Jag fattar
det inte! Herregud jag som är van att klara nästan vad som helst!
Något som jag också märkt är att det är jobbigare att använda huvudet än att använda kroppen! Jag kan ju tex springa utan problem och utan att bli trött men att som igår vara på marknaden och vara tvungen att hålla koll på flera saker samtidigt
och att få många intryck samtidigt blir jag helt slut av. Eller bara det att vara social och samtala med folk (hur trevligt det än är 😉) gör mig helt utmattad. Det gör mig orolig!
Idag har jag kört min runstreak #76 Jag är seg i hela kroppen och löpningen går trögt men jag mår ändå bra av att springa! Tyvärr ger löpningen ingen smärtlindring längre vilken den ju gjorde förut, då var jag ju helt smärtfri under och en stund efter
löpningen. Nu finns det inget som gör att jag blir smärtfri, har förbaskat ont minst sagt. Hoppas, hoppas det vänder snart!
Efter lunch (en näringsdryck 🙈) pratade jag med min nyfunna vän Anna-Karin på telefon! Anna-Karin som jag "träffat" genom fb-gruppen för mun/halscancer ni vet! A-K och jag har så väldigt mycket gemensamt har vi märkt, tyvärr även detta med cancerhelvetet
då!
Det är dock väldigt skönt att diskutera med någon som har och är med om samma sak, som går igenom och har gått igenom samma elände! Jag menar inte att jag inte får stöd av andra, det får jag verkligen, men ingen som inte varit med om det kan verkligen
förstå hur det är, det är ofrånkomligt!
Som detta med nedsatt salivproduktion och att inte ha någon smak, det är helt omöjligt att föreställa sig vilket jävla helvete det är att leva med! Eller tröttheten som lägger sig som en ridå över hela ens medvetande! A-K har besvärats av denna
trötthet även under behandlingen, för mig har den ju kommit nu efter avslutad behandling!
Nå, jag får en massa positiv energi av att prata med A-K! Stort tack vännen ❤️
Idag hade A-K dessutom ett konkret tips till mig för att utvärdera min smaklöshet! Ta fyra glas, fyll med vatten, sockervatten, saltvatten och citronvatten! Smaka och känn om det finns NÅGON skillnad! Då separeras ju verkligen smakerna! Lägg på
minnet och prova om en vecka igen!
Jag kunde knappt bärga mig, guuuud alltså vilken bra idé! Så fort vi lade på så preparerade jag de olika glasen!
Nr 1; vanligt vatten. Nr 2; sockervatten- ingen skillnad mot det vanliga vattnet! Nr3; saltvatten- alltså det märkes någon skillnad iaf! Det smakade inte salt, inte alls, men jag kände att det inte var vanligt vatten 👍 Nr 4; citronvatten och
det var samma med den! Det smakade inte surt men det var något som var annorlunda jämfört med vanligt vatten!!! Halleluja nu är det nog på gång!
Nr 3 och nr 4 sved dessutom som eld på tungan, det var INTE skönt!
Just ja, jag har ju knåpat ihop ytterligare ett set till prematurinsamlingen också ❤️
0