
Annars återstår mycket, nu i början blir det fortsatt mycket fokus på att läka från skadorna som strålningen har gjort i och på min kropp. Senare kommer återbesöken och kontrollerna på ÖNH innebära stort fokus och stor ångest och ytterligare senare gäller det att försöka sopa ihop spillrorna av mitt gamla jag och börja det nya livet. Livet EFTER cancer. Ett liv som aldrig någonsin blir detsamma som innan men som förhoppningsvis blir bra ändå. Ändock med lite mer inslag och oro och ångest skulle jag tro. Och med vetskapen att man inte är odödlig och att det finns inga garantier! Oavsett!

Det känns konstigt att inte vara enbart glad nu när denna period är över men faktum är att jag har blandade känslor! Jag har varit så rustad, så taggad, så stark mot mitt mål att klara av den här perioden på bästa sätt. Så stark att det nästan känns som att jag måste sänka min garde nu för jag orkar inte hålla upp den längre! Jag känner det nu, redan! Luften har gått ur mig, jag är helt slut! De såg det inne på strålet också- "du ser väldigt trött ut idag" sa L och faktiskt har aldrig någon sagt det förut för jag har ju för det mesta varit pigg och glad.
Nu känns det som att jag vill dra ett täcke över mig och sova i ungefär 100år! Guuud så skönt det skulle vara!

Men det får vänta tills imorgon! Ikväll är det ju Sofialoppet i Norrköping! Det känns jättebra att få avsluta den här perioden i mitt liv med ett välgörenhetslopp mot cancer!!
Vi är några stycken som ska samlas ca 17.20 vid golfbanorna i Folkparken! Inte för att jag vet var dom ligger men det ordnar sig nog 😜 Kom gärna dit så får vi kramas lite ❤️

Anonym
Kan man jämföra känslan efter ett lopp man tränat till. Brukar man inte känna lite så efter loppet är över. Kanske har jag fel. H /Anna-Lena
Svar:
Ingela Jonsson
1