redoattfightas.blogg.se

Vi pratade om behandlingen som varit, vad som varit värst, hur jag mår, vad som händer nu osv. Båda två tittade i halsen och sa att "det där ser ju inget vidare ut men om 2-3 veckor kommer det att börja läka, de närmaste veckorna kommer du dock att få räkna med att smärtorna ökar" 😳

Ibland blir jag lite trött! Jag sa att jag fått berättat för mig att när strålningen boostas kan det istället bli så att besvären blir lindrigare (vilket iofs inte har stämt på mig hittills).  Detta kunde ingen av läkarna här hålla med om alls, tvärtom sa dom! Jaha 🤔 Varför säger dom olika saker? De jobbar ju ändå på samma avdelning!

Nåväl, vi diskuterade mina rätt så bedrövliga nätter. Jag sover kanske 3-4 timmar/natt en bra natt och 1-2 timmar en dålig. Som jag har berättat förut är det muntorrheten som får mig att vakna, när jag blir så fruktansvärt torr i mun, svalg och hals gör det väldigt ont och dessutom har jag fått hosta, jag antar att det är för att slemhinnorna är så irriterade. Allt sammantaget gör att jag har svårt att somna om och om jag somnar om vaknar jag snabbt igen. Det är ganska tröttsamt minst sagt. 

Läkarna menade att detta är helt ohållbart om kroppen ska kunna läka de skador som finns, jag måste få sova! Lösningen? Sömntabletter 😩😩😩 Jag blev ju livrädd! Jag vill inte ta något som gör mig slö i huvudet! Jag blev lugnad med att denna sort som jag ska prova inte kommer att påverka mig dagen efter.

Jag briljerade med min intelligens genom att fråga NÄR jag ska ta tabletten. "Ja, lämpligtvis innan du somnar" kontrade läkaren! Åååååå faaaan 🙈🙈🙈 Antagligen var detta en hämnd för vad jag sa när han tittade i min hals och sa att man ser halsmandlarna. Ojdå sa jag, det hoppas jag att du inte gör för dom är ju bortopererade 😱 Då blev han generad och sa att hade menat att man såg tydligt var dom HADE suttit, slemhinnan var som mest skadad där. Man ska inte genera läkare, det får man äta upp direkt 😉

Vidare pratade vi om vad som händer nu. Sista strålning är ju imorgon och sen är det ÖNH som tar över igen. Jag kommer att bli kallad om ca 3 månader för kontroll med röntgen och undersökning. Problemet för mig är ju att min tumör aldrig upptäcktes med någon typ av röntgen eller undersökning så för min del kommer det ju öht inte att gå att säga om behandlingen varit lyckad eller inte. Så kommer det alltid att vara och det är ju en sak jag har funderat väldigt mycket på! Det gör mig livrädd att tänka så. "Det får du lära dig att leva med" sa läkaren. Visst, det blir ju jättelätt 😖

Nu är jag väldigt pessimistisk märker jag! Jag borde ju vara glad! Det är ju sista behandlingen imorgon och sen slipper jag iaf att sitta och köra alla milen varje dag! Det blir skönt!

Just det, kom på en grej från igår som är så typiskt mig! Det var hos tandis som han sa att jag skulle gapa och det gjorde jag. "Bra, 45mm" sa han till sin tandsköterska, "noterar du det"? "Vaddå sa jag, skulle jag prestera? Då vill jag göra om det, jag gjorde inte ordentligt! Tandis bara skrattade och vi gjorde om det och då fick jag 50mm 😎 Jag hade 55mm gapförmåga innan start så det är väl en ganska lindrig försämring! 

Hem igen och vila en stund. Därefter blev det runstreak #67 (3km) och benen blir allt gladare 👍 Jag skulle ljuga om jag sa att de är pigga men iaf betydligt mindre ömma än igår!

Imorgon är det alltså sista strålningen! Otroligt! På kvällen blir det Sofialoppet!!!!