MENY
Blev uppropad av en av de andra tjejerna och gick in i strålrummet där L stod. Hon hälsade försiktigt! Hej hej, kvittrade jag glatt!
"Jag läste i Corren imorse att det gick bra för dig i helgen! Så skönt"
Det gick underbart bra sa jag! Då hötte hon med fingret i luften och sa "du ska veta att jag har legat sömnlös hela helgen för din skull" hon sa det med barsk röst men ändå med glimten i ögat!
Ojdå sa jag, har du varit SÅ orolig? Själv var jag inte det minsta orolig 😉
Då sa L att "jag vet att det är ditt liv och att du bestämmer över det men jag vill ju inte att du ska ta död på dig"
Därmed var det överstökat och vi lämnade bråket därhän! Jag släpper det nu och ödslar ingen mer energi på det men jag kommer aldrig att glömma det!
Just det, fick 3 stora påsar (typ 60 flaskor) med näringsdryck också! Med hälsning från dietisten! Men haha, wtf?? Jag har inte beställt några sa jag, varför levererar hon näringsdryck fast jag inte behöver liksom? Jaja, jag tar väl hem skiten men
idag lät jag det stå kvar eftersom jag skulle springa genom hela US bort till tandis efter strålet!
Men först träff med bästa smärt-Anna! Vi pratade om loppet, om träning och strålning och om hur fyrkantigt det kan bli när man inte förstår att alla inte är stöpta i samma form och att man således inte kan köra exakt samma upplägg på alla 😉 Anna och hennes kollega M är de enda på Strålis som har tittat utanför boxen och stöttat mig och litat på att jag vet vad jag gör! Det har betytt extremt mycket för mig och det talade jag om också! Det är viktigt tycker jag, att tala om när man tycker någon gör ett jäkligt bra jobb! Det är de SÅ värda att höra!
Anna och jag kommer att höras på telefon en gång i veckan fram till 6 veckor efter behandlingsstopp då jag avslutas på Strålis och övergår till att återigen vara patient hos ÖNH som ju remitterade mig till Strålis!
Sen bort till tandis! Han kollade såret på insidan av kinden- det är större! Såren på tungan och under tungan- de är fler. Såren i svalget- de är både fler och större! Dessvärre finns det ju inget att göra än att vänta på att det vänder och börjar
läka. Återstår att se hur lång tid det tar.
Tandis och jag avslutar härmed också vårt samarbete! Han är trevlig, jag har gillat honom, men jag kan inte låta bli att vara liiiite (ganska mycket) ledsen över att jag inte hann att träffa mr övertandläkare en gång till! Det hade varit roligt!
Runstreak #66 (2km) avklarades senare! Benen mår betydligt bättre än igår men är fortfarande stela och ömma! På torsdag måste de vara pigga igen, då är det Sofialoppet i Norrköping! Vilka hänger med?
0