redoattfightas.blogg.se - Mardrömmar och regnlöpning

Imorse vaknade jag ur en riktigt läskig dröm! Trodde först det hade hänt på riktigt men sen kom jag på att det tack och lov bara var en dröm! Jag drömde att jag var ute och sprang! Jag som ju normalt sett inte är någon fartraket (det är ju därför jag springer långt och långsamt istället) sprang så snabbt så att gruset sprutade efter mig i kurvorna! Det var så verkligt för jag tänkte i drömmen att herregud hur är det möjligt att JAG kan springa såhär fort! Det är otroligt liksom! Jag spurtade ännu snabbare på slutet och in i mål! Upp med telefonen för att stänga av Runkeeper (ni som inte vet vad Runkeeper är får googla) och himmelen förbjude, Runkeeper har inte registrerat varken sträcka eller tid!!! ALLA som springer vet att om det inte har registrerats har det inte hänt!!! Och jag kommer aldrig att få veta hur fort jag sprang 😩 Jag var förtvivlad, trodde inte mina ögon!! Hur är det möjligt??? Och där vaknade jag! Tack och lov, det var bara en dröm! En läskig, obehaglig dröm 😅

Här vaknade vi förresten till ett mulet Ystad! Efter en stund började det regna!! Haha, det är ju lite dråpligt, här åker man nästan 40mil på semester och så hamnar man på det enda stället (typ) i hela Sverige som det regnar på! Men inte blev vi besvikna för det, rätt skönt med lite variation faktiskt (och dessutom sprack det upp efter lunch så vi kunde bada och sola idag också 👍)

Johan och barnen gick på stan och shoppade och jag drog på mig löparskorna (och kollande ungefär 10ggr att Runkeeper var igång) och drog iväg för en tur till motionsspåren i Sandskogen! En fantastisk anläggning med många olika spår i alla möjliga längder! Underbart var det att springa i skogen och med regnet som sällskap! Hela kroppen var pigg, det gick så lekande lätt! Passade på att springa lite längre än vanligt nu när det var så underbart springväder! Runstreak dag 17, den 17/7, dagen till ära sprang jag 17.7km 😄 Vad annars liksom 😉

Måste passa på att hylla min kropp! Den är fantastiskt! Betänk att jag på kort tid har genomgått 2 operationer varav iaf den ena var förhållandevis komplicerad (när metastasen opererades bort). Dessutom har jag cancer, alltså på riktigt, det är helt sjukt! Med detta i åtanke skulle man kunna tänka sig att jag borde känna något, att det borde märkas i kroppen! Men icke, jag springer idag nästan 2 mil utan minsta problem! Jag blir inte trött, det påverkar mig inte det minsta! Visst, jag springer inte fort men det har jag ju aldrig gjort! Det är ingen skillnad nu mot för typ 1 eller 2 år sedan! Jag är full av beundran över vad min kropp låter mig göra! Jag hoppas den samarbetar lika bra och är med mig när behandlingshelvetet börjar i nästa vecka!!