redoattfightas.blogg.se

Så var veckan i Ystad till ända! Sitter i bilen på väg hem (lugn, lugn det är inte jag som kör 😉). Vi har haft en bra vecka, jag har inte kunnat koppla bort tankarna på det som är och det som stundar förstås men veckan har varit bra ändå! Vi sänkte ribban rejält i år och gjorde inga utflykter alls förutom till stranden och lite olika lekparker! Det kändes skönt att bara slappa och barnen var också nöjda så! Och som jag sagt tidigare blev det många restaurangbesök 👍

Vad gäller löpningen blev även det en riktigt bra vecka! Fick ihop 57.4 km sammanlagt under veckan och trots att jag sprang 10km imorse så måste jag nog ge mig ut en liten, liten sväng när vi kommer hem! Närmare bestämt 2.6 km, bara för att jämna till siffrorna lite 😉 Alla som springer med någon form av distansregistrering vet att man inte kan låta bli att snygga till siffrorna lite om det går 😄 60 km är en snygg siffra som jag kommer vara riktigt nöjd med!

Jag har oftast sprungit på morgonen innan de andra riktigt har vaknat till, främst innan frukost! Det har gjort att familjen inte har blivit ”lidande” av min runstreak vilket känns viktigt.

Imorgon börjar så strålbehandlingen! Jag bävar, jag är rent ut sagt livrädd!! Jag är inte rädd för själva strålningen egentligen även om det förstås känns lite sisådär att bli fastspänd med en mask över ansiktet.

Nej det är förstås biverkningarna jag är livrädd för 😩 Jag tycker det är vidrigt det här med att inte veta hur det ska bli, HUR dåligt jag kommer att må! Att vänta och se...fy fasen vad jag hatar det!

Jag är livrädd för att inte kunna äta! Livrädd för att vara tvungen att ha sond! Vet inte varför jag har snöat in så mycket på det men det är väl för att jag älskar att äta, ju mer desto bättre! Jag vet att inte alla måste ha sond men det är väldigt väldigt många!

Är rädd för viktnedgången också! Mina surt förvärvade benmuskler som är så viktiga för mig och som är så fantastiska på att springa, mil efter mil! Jag vill inte tappa mina benmuskler 😢

Sen är jag rädd för tröttheten! Den förlamade cancertröttheten! Som verkar vara helt handikappande och dessutom följer en under en herrans massa år, kanske livet ut! Om man överlever förstås 😬 Ja ni fattar, hjärnspökena vaknar till liv och pockar på uppmärksamhet 😩

Innan strålningen imorgon ska jag dock ha date med herr övertandläkaren och laga mitt hål! Usch jag är rädd för tandläkare också, helst övertandläkare! Skulle inte förvåna mig om det kommer att göra skitont! Jag är en riktig mes när det gäller att laga hål även om jag dessbättre inte har behövt göra det så ofta. Jag har extremt låg smärttröskel när det gäller tänder 🙈🙈🙈 Huuuuu!

Ni måste hålla tummarna för mig dels 13.00 när jag är hos herr övertandläkaren och sen 15.00 när jag för en stund klär på mig masken och förvandlas till ”the women behind the mask” ✊✊✊