redoattfightas.blogg.se

 

Men först på dagens agenda stod besök hos herr övertandläkaren för lagning av ett hål! Detta besök har jag också fasat för, jag tycker det är riktigt jäkla otrevligt att laga hål i tänderna! Fruktansvärt otrevligt faktiskt!

 

Kom i god tid och fick sitta en stund i väntrummet. Kollade lite i min telefon, scrollade i fb-flödet lite för att försöka skingra mina alltmer paniska tankar! 

 

Lyckades inte särskilt bra men ping! så fick jag en avisering! Någon hade lagt upp en film på min sida! Snabbt, snabbt dit och titta och du store tid så underbart, fantastiskt, hjärtligt!! Några av mina älskade f.d arbetskamrater från VC i Österbymo gjorde knäböj till min ära! 3 st underbara tjejer på rad gjorde knäböj av skiftande kvalitet 😂😂😂

 

Hahaha, det var så himla gulligt och roligt och jag blev både rörd och glad och visste inte först om jag skulle skratta eller gråta (för att jag blev så rörd). Dessbättre tog skrattbehovet över och jag kunde inte undslippa ett högt asgarv, rakt ut i luften! 

 

Jag var ensam i väntrummet så ingen mer än tjejen i receptionen hörde mig! Hon log lite försiktigt mot mig, jag såg att hon funderade över om jag var på väg att bli knäpp eller om jag var sjuk på något sätt 🙈

 

Skulle just till att förklara mig då jag såg att övertandläkaren var på väg mot mig med en annan kille i släptåg. Av deras undrande blickar förstod jag att jag fortfarande hade ett flin i ansiktet, ett flin som sträckte sig från ena örat till det andra. Mr övertandläkaren sa att han inte på något sätt hade något emot att jag var glad men eftersom han inte var alldeles van vid att se så glada patienter i väntrummet undrade han lite försiktigt om jag var drogad eller så (han sa inte EXAKT så men jag såg att det var precis så han tänkte 🙈😄).

 

Jag kände att jag var tvungen att i korthet berätta anledningen till min munterhet och det ena gav det andra och det slutade med att jag, mr övertandläkare och mr övertandläkarens student (släptåget) stod och gjorde knäböjningar tillsammans i behandlingsrummet 😂😂😂

 

Sen var det dags att laga tanden och mr ÖT var så försiktig och så proffsig att jag till slut undrade vad i herrans namn jag varit så rädd för! Dessutom måste jag berätta att iom den underbara starten på vårt möte så blev det liksom en naturlig ingång till ett samtal som handlade om träning. Vi pratade om styrkelyft, att jag tävlat framgångsrikt i det en gång i tiden och så gled vi över på löpning och ultralöpning (såklart 😉). 

 

När jag berättade att jag nuförtiden sysslar med ultra så utbrast mr ÖT att jaha, där ser man! Jag har alltid sagt att man måste vara helt dum i huvudet om man sysslar med ultralöpning! Haha, så underbart! Mr ÖT har humor! Jag blev så glad, efter vårt förra möte var jag nämligen tveksam till om just detta om han hade någon humor öht! Jag försökte nämligen skoja med honom lite försiktigt men fick inget gehör! 

 

Ni som känner mig vet att humor är en egenskap som jag värderar väldigt högt! Det är viktigt för mig! Men iom att han idiotförklarade mig började jag gilla honom ordentligt och med ett mer öppet sinne kunde jag märka att han hade ordentligt med humor! Måhända en väldigt torr och speciell humor men ändock! Nu gillar jag mr ÖT skarpt! 

 

Efter tandlagning fick jag en massa information om kommande biverkningar och hur jag ska göra för att lindra, fick recept på smärtlindring för mun och svalg. Dessutom fick jag mäta min gapförmåga för det är något som kommer att försämras efter ett tag (oftast mest efter behandlingsperioden). Jag hade extremt bra gapförmåga (är ju överrörlig i alla leder så även i käklederna uppenbarligen) och det är ju väldigt positivt i sammanhanget! Inte ofta min överrörlighet är mig tillgodo men någon gång ska ju vara den första!

 

Sen var det dags för den första strålbehandlingen! Kom lite tidigt dit också och satt en stund i väntrummet! Observerade en kvinna som kom ut från korridoren där de olika strålningsbehandlingsrumnen finns. Hon hade en ssk med sig som sa ”då ska vi ta en vikt på dig! Vill du vara snäll och kliva upp på vågen här”! 

 

Damen klev upp och båda började jubla och det var inte långt ifrån att de gjorde en High five, det såg jag! ”Bra jobbat” utbrast ssk! ”Den här veckan har du inte gått ner ett gram”! ”Åhhh vad glad jag blir” sa damen på vågen! ”Vad är det vinnande konceptet” frågar ssk ”Åh, jag gjorde precis som du sa åt mig förra veckan” sa damen på vågen. ”Jag drack grädde och hällde massa smör över all mat” 

 

Ehhhh som åskådare till detta blev jag dels glad för hennes skull, damen på vågen! Dels blev jag lätt full i skratt! Det är inte i alla sammanhang det jublas över en utebliven viktnedgång tänker jag. Insåg dock att där på vågen kommer jag också att stå en gång i veckan framöver! Hoppas jag också får jubla över utebliven viktnedgång!

 

Vidare i väntrummet kom en gammal, gammal dam i rullstol. Hon var så skör, så bräcklig. Hon hade någon med sig som körde rullstolen åt henne, en anhörig eller någon personal av något slag. 

 

Damen i fråga brydde sig dock inte det minsta om sin ledsagare! Den enda hon brydde sig om var en gammal, gammal docka som hon höll i famnen likt en bebis! En värdefull liten bebis! Dockan var lika gammal och skör som damen som höll den. Ni vet en sådan gammal docka från svunna tider. 

 

Damen vaggade sin docka, pratade med henne och sjöng för henne! Tröstade henne och bedyrade att allt skulle bli bra! Jag blev så berörd av alltihop att tårarna började att rinna på mina kinder. Den gamla damen lyfte sin blick och vi såg på varandra, jag fann styrka och tröst i hennes blick som jag förstod egentligen var ämnad för hennes docka men jag fann mod och tröst av hennes blick jag också ❤️ Jag kommer aldrig att glömma damen eller hennes vackra docka.

 

 

Jag blev uppropad och så var det dags. Jag pratade en lång stund med den ssk som kommer att vara min kontaktsköterska. Hon informerade om vad som komma skall och vi pratade mycket om de stundande biverkningarna. Förutom att det kommer bli svårt för mig att få i mig energi så finns en stor risk för uttorkning. Den risken är stor i vanliga fall men extremt mycket större nu pga värmen. I värsta fall kan jag bli inlagd med dropp om jag inte kan få i mig vätska. Huuu 😬 Vi pratade om mycket annat också, huvudet är fullt av information. Imorgon ska jag träffa en ssk från smärtkliniken för att få info och recept på smärtlindring. Kommer att få träffa dietist antingen denna vecka eller nästa. 

 

Så var det dags att lägga sig på britsen och få masken över ansiktet! Det var tre underbara ssk där som jobbade med mig! De var så gulliga, så snälla! Kände mig helt trygg hela tiden (nästan)! De lade över masken och spände fast den (och mig) i britsen! 

 

Alltså, det satt åt! Ett jäkla tryck! Allt för att säkerställa att jag ligger helt stilla och att strålningen hamnar precis där den ska och ingen annanstans! Allt klart för start! Surr surr och maskinen var igång. Kunde hålla mig lugn och sansad nästan hela tiden! En kort sekvens började jag tänka på vad som skulle hända om maskinen fick spelet! Tänk om den började löpa amok och masken skulle bli upphettad och smälta fast i ansiktet! Pulsen ökade en del måste jag säga men jag kunde snabbt bromsa min skenande fantasi!

 

Vips var allt klart och efter massa fina ord från de mina tre ssk fick jag åka hem! Jag kommer att träffa dem imorgon igen! Och i övermorgon! Och dagen efter det...i 7 veckor! Det känns tryggt ❤️