redoattfightas.blogg.se

Full fart hela dagen med kära nära från Valdemarsvik (med omnejd). Wilmer fyller år nästa måndag och vi firade lite i förväg. Vi åt exotisk planka vilket dessvärre inte är att rekommendera när man har en sönderstrålad hals!

Det mesta var helt smaklöst men sved som eld i halsen! Ett undantag var passionsfrukten som faktiskt smakade precis som den skulle men det brände i halsen så att ögonen tårades, svettdropparna började rinna och jag närapå behövde gå till vattenkranen för att svalka av mig!

Men de andra tyckte det var gott 😉 Och det kallskurna köttet och potatisgratängen gick bättre att äta! Fast vid närmare eftertanke var ju faktiskt köttet skitsvårt att äta också, tänk er själva att tugga kött utan salivproduktion! Men potatisgratängen gick iaf lätt att äta 😄

En stunds vila (läs; jag var helt utslagen en lång stund 😅) efter besöket gjorde mig redo för löpning! Runstreak #50 idag! Löpning 50 dagar i rad! Grymt nöjd såhär långt! 6km blev det idag igen och jag hade en väldigt go känsla!

En väldigt go känsla...precis så sa min underbara vän och kollega Jenny att hon fick när jag frågade om vi inte skulle försöka oss på det där Höga Kusten trail-loppet iaf!

Ni vet det där 43km långa, extremt tekniska och grymt kuperade loppet som dessutom har massor av höjdmeter! Det där loppet som Jenny och jag anmälde oss till redan i januari! Det loppet vars startplatser sålde slut på 5 timmar! Det loppet som går av stapeln den 1/9, 6 veckor in i min strålbehandling!

Det loppet som vi snabbt insåg att vi skulle bli tvungna att hoppa över då vi fick veta hur hårt strålbehandlingen skulle ta på min kropp och att efter 6 veckors behandling brukar biverkningarna vara väldigt, väldigt besvärliga!

DET loppet vill jag ändå försöka genomföra och min underbara vän följer med mig! Jag älskar henne! Tack för att du gör detta för mig Jenny 😘

Jenny! Jenny som egentligen förtjänar ett helt eget blogginlägg! Jenny som inte på något sätt delar min passion för långlöpning! Jenny som egentligen är jäkligt lat när det handlar om löpträning (i övrigt är hon allt annat än lat). Jenny som helst inte vill träna alls men ändå vill vara i superform! Jenny som måste ha en rejäl morot för att komma sig för att springa och trots det springer väldigt mycket mindre än hon tänkt! Jenny som har världens förutsättningar för löpning och som gör grymma tider trots minimal träning!

Jenny som i ett väldigt svagt ögonblick, då- innan vi visste, lovade mig att springa med mig på Höga Kusten! Ett sådant löfte till mig gick inte att ta tillbaka! Jag jublade, Jenny hade ångest! Jag längtade, Jenny bävade! Jenny som naturligtvis blev alldeles förtvivlad när vi fick veta vad för skit jag råkat ut för, men just detta att det inte blev något av med Höga Kusten-loppet, det blev hon egentligen inte särskilt ledsen över 😄

Trots allt detta tvekade hon inte en sekund (jo, kanske en eller ett par) innan hon sa att hon naturligtvis hänger med! Det är min Jenny det!

Detta kommer att bli ett äventyr och en naturupplevelse snarare än ett lopp! Ett äventyr som får ta den tid det tar (inom maxtiden som är 12 timmar). Vi får jogga och gå och krypa om det behövs! Klarar jag det inte bryter jag inte ihop för det, jag kommer ändå att vara grymt nöjd med att vi ändå försökte. Jag vill så gärna visa cancerjäveln att den inte ska tro den kan sätta käppar i hjulet för mig!

Detta naturligtvis förutsatt att jag inte hastigt blir väldigt försämrad i mina biverkningar! Och trots att jag vet att jag kommer att bli idiotförklarad känner jag att jag måste prata med smärt-Anna om det! Jag vill ju inte riskera mitt liv på kuppen naturligtvis men jag kan inte se att jag ska äventyra någonting mer än min ork och energin men den får jag ju tillbaka via mat och vila!

Frågor på det?