redoattfightas.blogg.se

Så var det dags igen för det dagliga farandet till Linköping! Som jag har saknat det de här två dagarna! (OBS ironi 🤪)

 

Vi börjar med veckans invägning! Jag får lov att erkänna att jag var lite nervös! Det har ju faktiskt varit svårare att äta den här veckan, först och främst pga smärtan men också för att jag ju helt tappat smaken! Nå, lika bra att få det undanstökat! Jag blundade och klev upp på vågen! Har jag gått ner, undrade jag samtidigt som jag ville hålla för öronen för att slippa höra svaret! Ja men bara 0.3kg sa ssk! Det räknas inom felmarginalen och vi skriver viktstabil på protokollet! Bra jobbat!

 

Yes, yes, yes! Det trodde jag aldrig! En bra start på dagen!

 

 

Sämre skulle det dock bli när jag träffade min nya dietist! Vi pratade lite och jag beskrev i korthet hur jag äter och hur jag smärtlindrar. Det hade hon genast synpunkter på och började direkt försöka övertala mig att börja med morfin! Helst igår! Jag blev sur och visade det också. 

 

Jag sa att jag diskuterat frågan ingående med min smärt-ssk och att hon och jag har samma syn på ärendet! 

 

Okej okej, jag ska inte lägga mig i sa dietisten! Nej gör inte det är du snäll, sa jag, sur som ättika och så blängde jag argt på henne tills hon började asgarva och det gjorde jag också 😄 

 

Därefter pratade vi om det vi skulle, dvs energiintag! Hon vill att jag börjar med näringsdrycker nu direkt, tvärtemot vad den förra dietisten tyckte! Man blir rätt trött på att man får så olika bud men skit samma, jag får väl börja med det då så hon blir nöjd och glad 😉

 

Därefter var det strålning och surr och pip och färdigt snabbt som ögat! Precis när jag skulle gå ut från rummet kom en av mina ssk och sa att det står någon och väntar på dig utanför, väntar du någon? Neeej sa jag, inte vad jag kan komma på! Hon har ett kuvert till dig som hon vill ge dig, vill du träffa henne eller ska jag be henne gå? 

 

Nej det är klart jag vill träffa henne sa jag! Och se där! En f.d kollega från Rörelse och hälsa i Linköping! Hon hade gått till Strålis för att lämna en present till mig utan att ana att jag var där, precis då 😄 Hon tänkte jag kunde få presenten av ssk när jag kom nästa gång men så kom jag ut till henne i egen hög person 😄 

 

Tack Annica T både för den underbara presenten och för din omtanke! Det värmde mitt hjärta ❤️❤️❤️

 

Sen bar det iväg till tandis och idag tyckte jag bättre om ÖT:s ersättare! Kanske för att han lät bli att slipa mer på mina tänder 😅 Faktum är att vi hade ganska roligt när han förklarade det orimliga i att jag skulle försöka smörja mitt såriga svalg med bedövningssalva 🤪 Nästa gång ska jag nog instruera honom i knäböj 👌

 

När jag var klar hos tandis hade det blivit lunchdags. Jag tänkte att jag kan ju lika gärna äta på sjukhusrestaurangen och knallade dit! Hörde ni! Utan vidare sådär så bara knallar jag iväg någonstans på egen hand utan att gå vilse! Nåja, jag gick fel en gång och fick fråga om vägen och då visade det sig att jag var på fel våningsplan men det räknas väl inom felmarginalen det också 😉

 

I restaurangen serverades det kokt torsk med äggsås! Alltså, jag tycker verkligen inte om kokt torsk! Jag antar att jag åt kokt torsk lite för ofta under mina år som bodybuilder-wannabe! Bästa deffmaten liksom 🙈

 

 

Men så kom jag på att jag känner ju ändå ingen smak och kokt mat är lätt att svälja så då åt jag där i alla fall! Nu när jag hittat dit och allt menar jag! 

 

Under dagen har jag inte haft tid att vila och därför var jag säker på att min runstreak #44 (5km) skulle gå riktigt trögt men döm om min förvåning när jag susade fram likt en turbo-snigel! Fantastiskt, det kändes fantastiskt bra! Precis som innan operationer och hela skiten! Visst är det otroligt konstigt?! Men bra 👍