MENY
9 juli 2019
Efter att ha hälsat på varandra tittade hon på mig ingående och utbrast: åhhh kära du vilket muskelpaket du är, herregud kvinna vad du är vältränad! Oj, tack sa jag och blev barnsligt stolt över mig själv!
Att du inte har några problem med energiintaget behöver man ju bara titta på dig för att förstå fortsatte hon, en sådan vältränad kropp kan man inte få om man inte kan äta! Så sant, så sant- jag kräver mycket mat och jag äter mycket mat...typ såhär är det jämt för mig
Vi började med att prata lite om hur jag mår. Jag måste erkänna att trots att kvinnan framför mig var rent bedårande och trots att jag gillade henne skarpt från första sekunden jag såg henne så kände jag ett litet litet uns av besvikelse över att inte få berätta för min vanliga läkare om hur mycket bättre jag mår nu jämfört med senast vi sågs! Jag hade så gärna velat berätta för honom att min hjärntrötthet i princip är ett minne blott!
Nå, jag beskrev kortfattat för kvinnan framför mig om min tidigare trötthet som varit så övermäktig och så ihärdig så länge och så berättade jag att tack vare skogslöpningen så har jag nu blivit så mycket bättre så snabbt! Hon brast ut en en harang av
hyllningar till den fysiska aktiviteten och dess värde inte bara under och efter cancersjukdom utan öht. Sa jag att jag gillar henne skarpt?
Hon började undersökningen. När hon kikade i min mun berömde hon mina tänder; du har jättefina tänder, inga problem där ju! Dessvärre kommer det ju att se annorlunda ut om 10-12 år men det vet du väl om frågade hon...ehhh hur menar du undrade jag försiktigt...jo
men det har du väl fått information om? Att tänderna kommer att angripas svårt av karies pga den obefintliga salivproduktionen? Och att tändernas hållfasthet blir kass av strålningen, det vet du väl? Joooo, började jag, det vet jag väl kanske....och
att käkbenet vittrar sönder av strålningen? Att man får nekros i käkbenet, har du inte fått veta det?
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga....visst har jag fått veta allt detta men samtidigt har jag ju fått höra att iaf detta med käkbensnekros inte per automatik händer för alla...jag hade dock lite svårt att prata eftersom jag för tillfället hade en ganska stor ficklampa i munnen!
Nå fortsatte hon, inget att oroa sig för nu, detta ligger som sagt minst 10 år framåt i tiden...okej....hmmmm....det är lite jobbigt för psyket när alla säger olika hela tiden....
Men ingen tid för funderingar, nu fick jag en lampa upp i näsborrarna (inte lika stor som den jag nyss hade i munnen tack och lov). Åhhhh, utbrast hon, vilken pytteliten näsa du har! Har jag en pytteliten näsa undrade jag och kunde knappt hålla mig för
skratt! Ja, jämför med min ska du se sa hon och pekade på sin egen, alldeles lagom stora, näsa! Men lugn bara, jag ska nog bemästra din näsa, jag ska överlista den sa hon bestämt! Bakom mig hörde jag kvävda fniss från sjuksköterskan som också var
i rummet, det var inte bara jag som hade svårt att hålla mig för skratt!
Hon plockade fram stålvajern med den lilla kameran, ni vet den som ska in i den ena näsborren, in genom näsan, ner i svalget och ner till halsen! Åhhhh, det var därför hon klagade över trånga förhållanden i näsan! Nå, den kameran har ju kommit på plats tidigare och så också idag! Det är inte särskilt behagligt, det vill jag inte påstå, men tack och lov är det ju inte stor systemkamera vi pratar om här så det gick bra!
Det såg fint ut på insidan av halsen också! Det är bra! Det är på detta sätt mina kontroller kommer att utföras, röntgar gör dom bara vid misstanke om återfall med tumör eller metastas. Jag har ju fått strålning så det räcker och blir över så i den mån
det går undviker man det.
Vi pratade en stund till efter undersökningen och hon verkligen sprudlade av glädje och energi! Vilken kvinna, vilken läkare! Med en varm kram skildes vi åt med en önskan om en solig och varm sommar! Just det! Hon påminde också om att skydda hals och
ansikte från solens strålar! Min hud är extremt skadad från strålningen (trots att det inte längre syns) och tål inte att få sol på sig! Minst skyddsfaktor 50 är det som gäller eller skydd av kläder när jag vistas i solen. Minst 2 år framåt men helst
resten av livet! Det är det heller ingen som har sagt förut! Visst, jag har räknat ut det på egen hand att huden är känslig nu, jag är ju trots allt inte född i farstun, men visst är det ändå lite märkligt att ingen har nämnt det tidigare?
På tal om vältränad förresten! Jag kör ju min styrketräning ännu trots att den nu mest blir som komplement till löpningen! Jag försöker köra någorlunda tungt men det ÄR svårt att kombinera tung benträning med långlöpning! Det kommer jag inte ifrån! Jag
vet ärligt talat inte hur jag ska göra med tävlandet i styrkelyft till nästa år! De tävlingar som återstår i år ska jag förstås försöka vara med på trots att jag nog inte kommer ha så mycket krut i benen! Serietävling 3 går av stapeln en vecka
efter Höga Kusten Trail 43km så då kan ni ju tänka er hur mina ben kommer att må 😂😂🙈
Sista serietävlingen, som dessutom är en DM-tävling, går i början av november. Då ligger jag i hårdträning inför den makalöst konstiga tävlingen PRT i december! Ni som följer mig på sociala medier vet vilka tokigheter jag anmält mig till! Till er
andra ska jag förklara!
PRT (personliga rekordens tävling) är ett 24 timmars-lopp på varvbana inomhus! Japp, ni läste rätt! I 24 timmar ska man springa, gå eller krypa runt runt runt på en varvbana som är 374 meter lång! Mååååånga varv bliiiir det (förhoppningsvis). Den som
hinner flest varv på 24 timmar vinner!! Var 6:e timme byter man håll och springer åt andra hållet i 6 timmar!
Haha, visst är det helt sjukt! Så förfärligt tråkigt det låter va? Runt, runt, runt i 24 timmar! Tråkigt och smärtsamt! Och alldeles, alldeles underbart....nej men på riktigt så fattar jag inte riktigt själv varför jag vill utsätta mig för detta! Jag som är alldeles säker på att jag helst av allt vill springa i skogen! Över stock och sten och över rötter och på skogsstigar! Eller rakt ut i bushen, helt obanat! Helst så backigt och kuperat som det bara går! Så att det händer något...mest hela tiden....med detta i åtanke anmäler jag mig till ett 24 timmars lopp på varvbana! Inomhus! Så fantastiskt galet!!!
Nå tillbaka till styrkelyftandet! När DM går av stapeln ligger jag alltså i hårdträning för att orka springa 24 timmar utan att stanna (you wish!) Hur ska det gå att kombinera på bästa sätt tro? Uppriktigt talat så går det ju inte! Jag kan omöjligt bli
mitt starkaste jag när jag springer så mycket och långt som jag gör och vill göra!
Däremot har jag märkt att jag har en fantastisk nytta av mitt styrketränande vad gäller löpningen! Jag tror på tung styrketräning för benen som komplement till långlöpning! Det gör dem starka, tåliga och hjälper till att hålla benen pigga längre! Har
märkt det flera gånger nu, att benen inte tar lika mycket stryk av långpassen nu sedan jag började kombinera med styrketräning regelbundet. Senast i helgen var jag ute på Östgötaleden och sprang i 3.5 timmar! Mestadels skogsstigar och hyfsat kuperat
(590 höjdmeter). Det är länge sedan jag var ute och sprang i så många timmar men benen var i princip oberörda! Både under löpturen men också dagen efter! En fantastisk känsla! Dagen efter körde jag knäböj utan problem dessutom! Jag gillar mina ben
alltså, de är starka och uthålliga!
Men som sagt, det omvända blir värre! Jag kommer aldrig att kunna öka min styrka i benen så mycket som jag skulle vilja om jag nu ska tävla i styrkelyft! Samtidigt är det ju så roligt! Men känner jag mig själv rätt så kommer lite av det roliga försvinna
när jag inte ökar i styrka....det är ju ändå det som är grejen med styrkelyft....att man ska bli starkare med tiden....nå, jag kör tävlingarna som återstår i år och så får jag ta ett beslut därefter om hur jag ska göra nästa år! I vilket fall som
helst så kommer jag att fortsätta med tung styrketräning för benen men det går ju att göra utan att behöva tävla i det...nå, den som lever får se!
Just ja, jag måste ju berätta om hur knasigt jag drömde inatt! Jenny och jag ska ju springa Höga Kusten Trail i september och nu drömde jag att det äntligen var dags! Var SÅ pepp och laddad inför starten! Men döm om min förvåning och förtvivlan när man
vid start var tvungen att hämta ut varsin golfbag!! Arrangörerna hade utan att talat om något i förväg ändrat reglerna så nu skulle man golfa sig fram! Swinga bollen så långt (eller kort) man ville och sen gå efter bollen för att därefter slå ett
nytt slag osv osv! Alla på en gång! Slog man bort bollen så den inte gick att hitta blev man diskad! Huuuuu, så besviken jag var! Lite arg också, jag har ju aldrig spelat golf liksom...😂😂😂 Tur jag vaknade efter bara några slag 😅😅
Slutligen några fina bilder från mina senaste löparrundor!
0