redoattfightas.blogg.se -

I tisdags natt vaknade jag av ett jäkla halsont. Sömnförvirrad som jag var trodde jag först att jag var mitt i strålningsbehandlingen fortfarande

men sen insåg jag att det bara var vanligt, hederligt halsont jag hade drabbats av! Att näsan började rinna bekräftade diagnosen! På morgonen kände jag mig ordentligt hängig! Febrig rent av!

Ni som känner mig vet att jag ofta får riktigt, riktigt hög feber! Brukar ju bli på gränsen till överhettad! Fram med febertermometern och mycket riktigt! Svinhög feber ju! Hela 37.1!!! Precis som vanligt! Får nämligen aldrig feber nästan! Oavsett hur febrig jag känner mig så har jag aldrig feber! Känner mig förnärmad av att aldrig liksom få något bevis på att jag är förkyld! Känns pluttigt att gnälla över att känna sig sjuk och så frågar ju alltid folk; har du hög feber? Njaaäää, knappt över 37 får jag säga då! Retligt!

Feber eller ej så är det ju rätt taskig tajming på den här förkylningen! Vi åker ju till Turkiet imorgon!! Trist med förkylning då! Förvisso är jag inte jätteförkyld! Men ändå!

Väderprognosen över Side ser betydligt bättre ut för nästa vecka iaf! Den här veckan har det regnat varje dag! Mellan 40-110mm enligt prognosen! Idag har det slutat regna och så här ser prognosen ut för nästa vecka 👍

Förkylningen satte tyvärr stopp för min runstreak! I tisdags blev sista dagen för denna omgång! 115 dagar blev det! 54 dagar mindre än förra gången! Men det kan inte hjälpas, med halsont springer man inte! Dessutom hade jag nog avslutat runstreaken ändå ganska snart!

Nu när jag har lagt om min träning lite och kör lite mer uppstyrd styrka så känner jag att det blir för mycket för benen, trots att jag lufsar långsamt! Benen blir slitna och det vill jag inte att dom ska vara nu när dom ska bli starka igen! Jag kommer att fortsätta springa såklart (när jag är frisk igen) men inte varje dag utan jag kanske får nöja mig med 2-3 ggr/vecka.

Jag känner mig motiverad över att satsa på styrkträning igen! Löpningen har betytt så mycket för mig och var ju rent av min livräddare under strålningen men just därför så känner jag att jag med gott samvete kan låta den stå i bakgrunden ett tag nu! Mitt psyke får sig en skjuts av att fokusera på något annat! Och jag kan ju plocka fram löpningen i främsta rummet direkt när jag känner för det!

Nu undrar ni kanske över min smaklöshet och min trötthet? Mina ständiga följeslagare 😩 Tröttheten är densamma, jag orkar inte prata om skiten ens!

Smaken blir dock bättre och bättre! Fortfarande smakar det inte som det ska, eller snarare att ingen smak är särskilt tydlig, men det smakar mer! Kraftigare liksom! En del mat smakar FÖR mycket av något, jag tror det är salt! Fast det smakar helt normalt enligt andra! Men smakar jag på salt som det är, rent ur paketet, så känner jag ingen smak! Visst är det konstigt!? Ostbågar smakar dessvärre INGENTING! Det är bittert! Tänk om ostbågssmaken aldrig kommer tillbaka! Det vore hemskt (null)

Jag var hos tandläkaren förra veckan förresten! Jag gjorde ett salivprov vilket visade att min salivproduktion är extremt nedsatt (det visste jag ju redan) och att jag iom det får ett tandvårdsstöd för förväntat ökade kostnader vad gäller munvård. Känns bittert att strålningen har förstört min framtida tandhälsa men sånt är livet!. Bara att borsta på!

Nu ska jag försöka packa det sista och så drar vi imorgon! Ska bli skönt att komma hemifrån! Håll tummarna för sol och värme nu är ni snälla!